Även en änka kan längta efter sällskap

Det är tung när ens pappa går bort. Men det är inte heller lätt att se när mamma blir änka och ensam. Att se sin mamma bli en skugga av sitt forna jag. Klicka här för att se vilken nystart jag gav henne, min älskade mamma. När pappa gick bort, efter en lång tids sjukdom, blev mamma ensam kvar. Vi barn var alla utflugna och bodde utspridda över världen. Jag var närmast, en timme bort med bil, och kände därför ett extra stort ansvar för henne. Jag kom hem till henne, till mitt barndomshem, en gång i veckan, och ibland fikade vi, ibland åkte vi och storhandlade och andra gånger åkte vi till den stora möbeljätten för att köpa lite blommor och värmeljus, någon ny kudde eller så. Men livet för mamma var ensamt. Hon träffade en grupp pensionärskompisar en gång i veckan i sin syjunta och så var hon engagerad i kyrkans kör, men den var inte så aktiv. Min fina mamma, som inte varit pensionär i ett år ens, var ensam och jag såg hur hon längtade till livet, det där som skulle innebära vinprovningar, resor och middagar med teaterbesök.

Jag lade upp en profil åt henne på singelföräldrar, för hon var både singel och förälder, och den första som skrev till henne var Lars. Och vem var Lars? Jo, han var precis den man hon behövde, han var rätt för min mamma när hon var 66 år. Jag visade mamma Lars brev och hon blev mer nyfiken än arg på mig för att jag startat ett konto åt henne på nätdejtingsidan i smyg. De träffades över ett glas bubbel på champagnebaren i stan och snart började de träffas oftare. De gick på bio eller på långpromenader. De lagade mat och Lars gick och lyssnade på mammas sångframträdanden i kyrkan. Och jag minns tydligt när mamma och Lars bjöd oss alla barn på middag som de lagat tillsammans hemma i mammas kök. Då visste vi barn att mamma träffat rätt.